30 mars 2010


Pip har kommit hem

Bild: Martha Stewart

Hej!

Är egentligen för trött för att blogga, men tänkte att det kunde vara läge med en liten uppdatering.

Dagarna går, helgen har inneburit jobb och även igår var det jobb. Det enda jag minns från förra veckan och helgen som var är våra frekventa besök på djursjukhuset. Pip har verkligen blivit mycket bättre den tid han har varit på sjukhuset och de senaste dagarna har han ätit, druckit, gått på lådan och varit allmänt pigg och sett rätt välmående ut. Samma Pip som vi är vana vid att se.

Veterinären ringde igår innan jag började jobba och tyckte att vi skulle ta hem honom då. Jag sa att vi inte hade några planer på att åka till sjukhuset och inte heller några planer på att ta hem honom innan han gått ner i värde och vi är säkra på att han verkligen mår bra.

Idag har jag varit ledig så åkte tillsammans med M:s föräldrar in till djursjukhuset på förmiddagen och hälsade på igen. De hade många sjuka djur inne och mkt att göra. Pip var pigg, glad och sig lik. Värdet hade bara gått ner lite grann sedan sist men han mådde för övrigt bra. Veterinären kom in och tyckte fortfarande att vi skulle ta hem honom. Hon menade på att han inte kan bo där resten av sin tid och att han mår bra av vårt sällskap.

Måste erkänna att jag är och blev sjukt trött på henne (alltså veterinären), det är den damen som från dag 1 tyckte att vi skulle avliva honom för att efter några timmar samma dag säga att vi borde ta hem honom. Varje dag sedan dess har hon mer eller mindre försökt få oss att ta hem honom och hela tiden har det känts som om hon inte riktigt trott på honom, trots att han alltid bevisat motsatsen.

Jag var tvungen att fråga varför idag och om de inte kunde prova koppla bort droppen ett tag för att se om han överhuvudtaget
klarar sig utan den. Men det ville dom inte, och hon tyckte att det var bäst att vi tog hem honom när han mår så pass bra så att
vi får ha honom hemma några dagar i "friskt" tillstånd. Eftersom jag är fullt medveten om att Pip blir piggare med droppen, har
ett kreavärde på 500 (alldeles för högt fortfarande) och har en kronisk njursjukdom så är det inget lätt beslut att ta, om man ska
ta hem honom eller inte.

Vi bestämde oss ändå tillslut för att ta med honom hem. Jag vet ännu inte om det var rätt beslut eller inte, och kommer troligtvis aldrig få veta det heller. Men han fick alla kanyler borttagna, blev lite omplåstrad, fick sina saker och tillhörigheter med sig och vi löste ut honom från sjukhuset. Hela vistelsen där i 9 dagar kostade drygt 17 000 kr men tack vare vår försäkring
så betalade vi bara självrisk. Köpte speciellt njurfoder samt fosfor-pulver som ska tillsättas på maten för att minska hans värden.

Han fick följa med hem till M:s föräldrar där han trivs bäst, där drack han vatten, åt räkor och kalkon och kikade omkring. Märkbart glad för att vara hemma men samtidigt väldigt trött. Med all rätt, efter vad han varit med om den senaste tiden och troligen också trött eftersom han varit utan dropp så pass länge. Han smakade även på njurfodret nu på kvällen :-)

Storebror Leo fick följa med oss dit och hälsa på nu på kvällen. Skönt att ha båda "hemma". Det är roligt och skönt att ha lillkillen hemma, men samtidigt så är det hela tiden en oro och stress för vad som kommer hända, hur det kommer att gå.

Vår lilla kämpe! Vilken kraft och vilken kämparglöd han har, envis som få, tålmodig, lugn, snäll och så sansad. Han har verkligen varit såå duktig under dagarna på sjukhuset. Han har fixat att bo i buren, fixat att äta och dricka trots orolig miljö och alla sköterskor och personal som haft hand om honom är totalt förvånade och förälskade i denna underbar katt :-)

Nu gäller det att hålla alla ögon på honom, se till att han äter, dricker, går på lådan och inte blir sämre. Han behöver sömn och vila men även njuta av livet på hemmaplan igen.

Tyvärr har jag knappt någon påskledighet alls, utan måste jobba :-( Det känns verkligen tungt, nu när jag vill ägna all tid jag kan få med kissen. Alla i min omgivning får hålla extra koll på honom över påsken. Har bokat in ett återbesök på tisdag nästa vecka, och händer det något innan dess så har djursjukhuset öppet.

Så nu är det bara att hålla alla tummar, njuta av varje sekund och se till att han mår så bra han kan!

Pip går just nu i första hand, före allt annat. Påsken kan vänta...


Nu är det sovdags! I morgon är det en ny dag :-)

Kram M

1 kommentar:

Om mig sa...

Jag hoppas ni plus katterna får en fin Påsk, det har verkligen varit rörande att läsa om Pips vistelse hos veterinären. En stor gul påsk kram från mig!