D A L A V I T T

Torsdag 25 mars!

Oj vad dagarna går fort och vad denna vecka gått fort när man tänker efter, även om varje minut känns som en timme. Stackars er bloggläsare som bara får läsa om vår sjuka katt och inga roligheter. Men bloggen speglar ju vardagen, livet och tillvaron...och just nu är det så här den är.

Igår var det första jobbdagen på länge, roligt att vara tillbaka men jobbigt att fokusera på sälj och tävlingar. Jag klarade dagen bra med tanke på omständigheterna. På kvällen när jag kom hem så hade M tagit med Leo upp så nu har jag sällskap! :-)

Skönt att ha storebror här! Men vi saknar så klart lillskrutten massor. Tomt och konstigt med bara en kisse härhemma och tråkigt att ha en på sjukhus :-(

Igår pratade jag med en ny veterinär på djursjukhuset, hon sa att Pip hade gått på lådan själv och gjort både nr 1 och nr 2. Han hade ätit lite fisk och druckit vatten. Blodtrycket var aningen högt men inte jättehögt. Krea-värdet låg på ca 800, så det har fortsatt minskat. Minskat med mer än hälften.

Däremot så mår han ju inte bra och han har riktigt fula tänder som säkert gör ont (säkert en av anledningarna att han drar sig för att äta och dricka). Veterinären hade inte så stora hopp om hans tillstånd och tyckte väl att vi kunde fortsätta behandlingen några dagar till men hon tyckte också att det inte var ett fel beslut om vi lät honom somna in. Hon uppskattade att om vi ens lyckas få hem honom, så klarar han sig kanske inte utan dropp och hon uppkattade att han kanske max kunde leva några dagar till i så fall.

Tufft att höra, samtidigt som vi vet utgången på detta, det kommer ju att ske förr eller senare. MEN eftersom värden blir bättre, han har ätit lite själv och han kämpar på så vill vi ge han alla chanser som går. Så vi fortsätter...och tror och hoppas på honom.

Pratade just med sjukhuset idag igen, för att boka in en tid så att vi kan hälsa på honom! Ska dit i eftermiddag med svärmor.

Ska bli skönt att träffa honom. Sköterskorna och veterinären sa att han gått på lådan själv under natten och druckit men det hade varit desto svårare att få i honom mat. Han låg mest i hopkrupen i ett hörn. Veterinären tyckte även att han såg tröttare ut idag. Vilket inte låter så bra. Men de skulle ta nya prover och så tittar vi tillsammans på provsvaren när vi är på plats där.

Många verkar tycka att det är överdrivet och konstigt att man kan vara så ledsen över ett husdjur, många tycker att "det är ju bara en katt", men för alla som har husdjur som står en nära eller har haft vet precis hur det känns och hur mycket de betyder. Det är som en familjemedlem, bästa kompis, som ett barn.

Hittade det fina citatet ovan på Vimsa Dekor och tycker att det passar in riktigt bra.

Innan vi åker till sjukhuset så hade jag tänkt göra pappersarbete och lite jobb, men det är lite svårt att fokusera och få något gjort.

M har åkt till Sthlm på mässa idag, ser nog honom inte för än ikväll.

Håll tummarna för att det går bra på sjukhuset idag!

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

21.08 - Uppdatering från dagen

Måste ju uppdatera hur det gick på sjukhuset idag. Vi kom redan dit 12.30 och fick sätta oss i ett rum och vänta på Pip. Sen kom en sköterska bärande på han, inlindad i några filtar. Så himla söt, och såg direkt på honom att han var piggare!

Jag tyckte det var en helt annan katt som mötte oss idag, än i tisdags. Vilken skillnad. Det märktes verkligen att han blev glad att se oss! Han hade blivit lite mulligare om kroppen och ansiktet och pälsen såg mer glansig och hälsosam ut. Ögonen var piggare och han var mer närvarande och gosig. Trampdynorna och nosen kändes mer återfuktade. Gissa om det kändes lättande :-)

Träffade veterinären som sa att han ätit dåligt under natten och inte alls sett pigg ut i buren. Så hon kände imorse att det var dags att låta han somna in. Hade helst bytt veterinär till vår första, den här damen känns lite förhastad i sina handlingar.

Pips krea-värde hade sänkts till ca 700 så det fortsätter gå neråt, men är ju fortfarande tokhögt. Det måste ner mer.

De hade ställt fram en skål med fisk och räkor men han rörde den inte. Som tur var så hade jag tagit med en burk med handskalade räkor från gårdagen som jag försökte bjuda på i mindre bitar. Han blev som tokig i doften men kunde inte äta de pyttesmå bitarna utan högg in i hela räkan istället. Han fick i sig allihopa, säkert 8 st. Blev jätteglad men det syns att han har rejäla problem med att äta och tugga och käkarna knakade när han åt :-( Stackaren, men han är så duktig som försöker och har verkligen en vilja av stål. Han hade även fått blåsor i munnen, som säkert skaver och bidrar till matproblemet. Däremot upplevde jag att hans tänder såg friskare ut idag, kanske tack vare att sköterskorna sköljer munnen på honom regelbundet.

Något vatten fick vi inte i honom utan fick gnugga hans tänder med vatten och försöka droppa i några droppar i munnen på honom mellan varven. Inte jättepopulärt men välbehövligt.

Det märktes att han tydde sig till svärmor och de har verkligen något speciellt tillsammans. Underbart att se! Han gosade, kelade, kurrade och var allmänt nöjd med att vi var där. Han slappnade av och somnade i hennes knä. Trampade med tassarna i filten och det märktes att han kände sig riktigt trygg. Åh vad han trivdes.

Efter ett par timmar började han se törstig ut och trött, så när veterinären kom in så frågade vi om han behövde vätska men hon trodde bara han var trött och behövde sömn. Och med tanke på hur nöjd och lugn han såg ut så kunde vi inte riktigt slita oss, så vi stannade ett tag till, totalt var vi där i 3 timmar :-)

Svärmor utförde "healing" på lillskrutten och han sov så gott i hennes knä under tiden, precis som han brukar göra hemma :-) MYS! Det märktes att han kände igen det.

När veterinären kom tillbaka var hon alldeles chockad hur pigg, nöjd och glad han såg ut. Hon hade aldrig sett honom så och hon frågade till och med om vi ville ta med oss honom hem. Men där protesterade vi, kan inte ta med honom hem med de höga värdena och han kan ju knappt äta eller dricka på egen hand och han skulle inte klara sig länge utan dropp.

Förstå vilken skillnad på katten, på morgonen trött och ihopkurad i ett hörn och senare tokpigg, trygg och mysig.

Så de fortsätter med dropp och försöker få ner hans värden ett tag till, men visst tar det emot att veta att han inte kan äta och dricka ordentligt när han hela tiden tittar på skålarna och går fram till dem, men inte riktigt klarar av att smaka. Samtidigt som det skär i hjärtat att behöva lämna honom på sjukhuset gång på gång och återigen sätta honom i den där buren :-(

Denna gång fick jag sköterskan att ta in en extra filt så att han kan krypa under och gosa in sig i. Så som han alltid gör. Vi vet ju hur han är, vad han tycker om och hur han brukar göra. Tror det är viktigt att man försöker tillämpa det även på sjukhuset.

Önskar att vi kunde ha honom nära hela tiden tillsammans med dropp, det hade varit den ultimata kombinationen. Han behöver massor av närhet, kärlek och värme och det är verkligen inte så konstigt att han tappar livsgnistan och orken när han sitter instängd i en bur hela tiden. Även vi människor skulle ju känna oss nedstämda och ensamma av det.

Försökte få till ett besök imorgon igen, men fanns ingen möjlighet på kvällen så jag kan inte följa då jag jobbar :-( Däremot skickar jag M, svärfar och svärmor som får åka dit och umgås med honom. Ska även skicka med en större laddning handskalade räkor, lite leksaker och grejer som han känner igen hemifrån!

Det gäller att ta till vara på varje sekund och minut som han är pigg och glad över att vi finns där.

Min förhoppning är att han piggnar till lite till, vi får ta hem honom, om bara för några dagar så att han får vara i sin hemmiljö med oss alla in i det sista.

Lillprinsen. Vi tänker på dig, saknar dig & vill att du kommer hem snart.

Nu ska jag gosa med stora prinsen härhemma och sen ska vi vänta på M som snart kommer hem efter en heldag i Sthlm.