D A L A V I T T

Livet är så oberäkneligt

Hej Måndag & Vecka 12!

Hade tänkt skriva massa roligt på bloggen idag och visa er många härliga bilder och minnen från helgen som gick, då svärföräldrarna kammade hem 6 miljoner på Triss! Vilken helg :-) SÅ väl värda varenda öre!

Men vi hann inte mer än komma hem igår för än vi upptäckte att våran minsta kisse Pip inte alls mådde bra.

De senaste dagarna har vi märkt att han inte riktigt varit sig lik, inte ätit utan bara druckit vatten och blivit mycket smalare än

funnit där hela helgen, och hade även på känn att det kunde vara sämre när vi kom hem.

Stora kissen Leo kom direkt springande mot dörren men minstingen dök inte upp, vi letade överallt och hittade honom tillslut nere i den toppmatade tvättmaskinen. Försökte få i honom mat, vatten och sitt favoritgodis men ingenting gick och han fick knappt ut tungan att dricka vatten, trots att han försökte. Det luktade oxå otroligt illa ur munnen på honom, typ ammoniak.

Blek, mager och uttorkad (det var verkligen ingen rolig syn), så jag ringde akut till Djursjukhuset och vi hoppade direkt in i bilen. Väl inne på sjukhuset så vägdes han och man kollade kroppstemperaturen. Vägde endast 3,2 kilo och tempen verkade ok. Han var rejält hängig men ändå både nyfiken och envis på samma gång! Svårt att ligga stilla och ville kika runt överallt.

Veterinären kände och klämde på honom och luktade i munnen på honom. Sköterskan rakade både framtassarna och tog 2 st blodprov. Veterinären kom in och berättade att proven visade ganska normala mängder av röda och vita blodkroppar, sockervärdena var bra och även levervärdena. Däremot så var njurvärdet/kreatininvärdet oerhört högt, snittet ska ligga någonstans runt 140 och lilla Pips värde var på över 1000 :-(

Jag lyckades fylla en mugg med vatten och få honom att lapa i sig lite men han såg fortsatt jättedålig ut. Vi fick informationen om alla värden och de tyckte det var svårt att säga vad allt beror på men han var kraftigt uttorkad och har troligen något problem med njurarna med tanke på hans höga krea-värde.

Han berättade att det kunde bero på en mängd olika saker, t ex cystor, förgiftning, kronisk eller akut njursjukdom, njursvikt, njursten och även ha med magsäcken eller munnen att göra. Han berättade att de kunde ta in honom för dropp under natten för att få igång honom igen och sedan behålla honom några dagar för observation och provtagningar. Han sa även att symptomerna är ganska vanliga och att det i många fall går att få djuren bra igen, MEN det är inte helt säkert.

För oss handlar detta inte om pengar utan om lille skrutts liv så SJÄLVKLART lät vi honom stanna kvar för att ge honom en

chans att pigga till. Vi är medvetna om att det värsta kan hända, men det är inget vi väljer att fokusera på. PIP måste bli bra igen och vi hoppas han kommer tillbaka till oss snart igen.

Livet är så fruktansvärt oberäkneligt, det går verkligen upp och ner. Livet är så skört. Och husdjur är som ens barn eller familjemedlemmar, det gör SÅ ONT när de inte mår bra. Gissa om hela gårdagkvällen blev förstörd och om det blev någon ordning härhemma? Har gråtit så att tårarna snart är slut.

Det värsta är att det är måndag och jobbdag och livet rullar på i samma tempo. Veterinären ska höra av sig i eftermiddag, och timmarna går så sakta och nervositeten är så stor. Vill ju bara höra hur det går!

Det är en fantastisk vinterdag ute idag, och solen skiner för lilla Pip idag och vi håller alla tummar och tår för att han blir frisk och sig själv igen!

Nu ska jag försöka tackla denna måndag!

Kram