Pip har kommit hem

Bild: Martha Stewart

Hej!

Är egentligen för trött för att blogga, men tänkte att det kunde vara läge med en liten uppdatering.

Dagarna går, helgen har inneburit jobb och även igår var det jobb. Det enda jag minns från förra veckan och helgen som var är våra frekventa besök på djursjukhuset. Pip har verkligen blivit mycket bättre den tid han har varit på sjukhuset och de senaste dagarna har han ätit, druckit, gått på lådan och varit allmänt pigg och sett rätt välmående ut. Samma Pip som vi är vana vid att se.

Veterinären ringde igår innan jag började jobba och tyckte att vi skulle ta hem honom då. Jag sa att vi inte hade några planer på att åka till sjukhuset och inte heller några planer på att ta hem honom innan han gått ner i värde och vi är säkra på att han verkligen mår bra.

Idag har jag varit ledig så åkte tillsammans med M:s föräldrar in till djursjukhuset på förmiddagen och hälsade på igen. De hade många sjuka djur inne och mkt att göra. Pip var pigg, glad och sig lik. Värdet hade bara gått ner lite grann sedan sist men han mådde för övrigt bra. Veterinären kom in och tyckte fortfarande att vi skulle ta hem honom. Hon menade på att han inte kan bo där resten av sin tid och att han mår bra av vårt sällskap.

Måste erkänna att jag är och blev sjukt trött på henne (alltså veterinären), det är den damen som från dag 1 tyckte att vi skulle avliva honom för att efter några timmar samma dag säga att vi borde ta hem honom. Varje dag sedan dess har hon mer eller mindre försökt få oss att ta hem honom och hela tiden har det känts som om hon inte riktigt trott på honom, trots att han alltid bevisat motsatsen.

Jag var tvungen att fråga varför idag och om de inte kunde prova koppla bort droppen ett tag för att se om han överhuvudtaget

klarar sig utan den. Men det ville dom inte, och hon tyckte att det var bäst att vi tog hem honom när han mår så pass bra så att

vi får ha honom hemma några dagar i "friskt" tillstånd. Eftersom jag är fullt medveten om att Pip blir piggare med droppen, har

ett kreavärde på 500 (alldeles för högt fortfarande) och har en kronisk njursjukdom så är det inget lätt beslut att ta, om man ska

ta hem honom eller inte.

Vi bestämde oss ändå tillslut för att ta med honom hem. Jag vet ännu inte om det var rätt beslut eller inte, och kommer troligtvis aldrig få veta det heller. Men han fick alla kanyler borttagna, blev lite omplåstrad, fick sina saker och tillhörigheter med sig och vi löste ut honom från sjukhuset. Hela vistelsen där i 9 dagar kostade drygt 17 000 kr men tack vare vår försäkring

så betalade vi bara självrisk. Köpte speciellt njurfoder samt fosfor-pulver som ska tillsättas på maten för att minska hans värden.

Han fick följa med hem till M:s föräldrar där han trivs bäst, där drack han vatten, åt räkor och kalkon och kikade omkring. Märkbart glad för att vara hemma men samtidigt väldigt trött. Med all rätt, efter vad han varit med om den senaste tiden och troligen också trött eftersom han varit utan dropp så pass länge. Han smakade även på njurfodret nu på kvällen :-)

Storebror Leo fick följa med oss dit och hälsa på nu på kvällen. Skönt att ha båda "hemma". Det är roligt och skönt att ha lillkillen hemma, men samtidigt så är det hela tiden en oro och stress för vad som kommer hända, hur det kommer att gå.

Vår lilla kämpe! Vilken kraft och vilken kämparglöd han har, envis som få, tålmodig, lugn, snäll och så sansad. Han har verkligen varit såå duktig under dagarna på sjukhuset. Han har fixat att bo i buren, fixat att äta och dricka trots orolig miljö och alla sköterskor och personal som haft hand om honom är totalt förvånade och förälskade i denna underbar katt :-)

Nu gäller det att hålla alla ögon på honom, se till att han äter, dricker, går på lådan och inte blir sämre. Han behöver sömn och vila men även njuta av livet på hemmaplan igen.

Tyvärr har jag knappt någon påskledighet alls, utan måste jobba :-( Det känns verkligen tungt, nu när jag vill ägna all tid jag kan få med kissen. Alla i min omgivning får hålla extra koll på honom över påsken. Har bokat in ett återbesök på tisdag nästa vecka, och händer det något innan dess så har djursjukhuset öppet.

Så nu är det bara att hålla alla tummar, njuta av varje sekund och se till att han mår så bra han kan!

Pip går just nu i första hand, före allt annat. Påsken kan vänta...

Nu är det sovdags! I morgon är det en ny dag :-)

Kram M

KRIGARKATT, SOMMARTID, PÅSK

Bilder från Cosas, Pottery Barn, Countryliving

Hej Lördag!

Idag har det spöregnat och även om det känns trist så hjälper det ju snön att smälta bort, och det gillar vi ju! :-) Snart är det PÅSK! Dags att påskpynta lite kanske, har inte hunnit med det. Får bli lite ris och lite fjädrar och kanske några ägg.

Jag har ägnat hela dagen inomhus så mig har vädret inte rått på. Haft en otroligt hektisk men rolig dag i butiken med mina

kollegor A & J. Tokmycket shoppinggalna kunder och massor med blivande studenter som handlat kostym inför den stora dagen! Riktigt roligt att få hjälpa till och se hur fina de blir :-)

Hann i all hast äta lunch på stan med min älskling. Han hade mött upp mina föräldrar för att slutbetala vår semesterresa till Kreta, så nu är allt betalt och klart. Bara att packa väskan i maj och åka till värmen :-) HÄRLIGT!

Efter jobbet åkte vi till djursjukhuset och hälsade på lilla Pip. Vår fantastiska, underbara, starka KRIGARKATT!

Igår var M & hans föräldrar där och hälsade på och då var han mycket piggare, han fullkomligt älskar att få besök och speciellt av I-B (M:s mamma). Han åt våra handskalade räkor, kunde dricka vatten själv och myste fullt ut.

Efter jobbet så åkte vi hem till byn och droppade in på restaurang för lite tapas! Supergott och trevligt.

Idag när vi kom till sjukhuset så tog vi med oss ett stort påskägg fyllt med godis till all personal på djursjukhuset, med ett kort "TACK för att ni finns /Pips Husse & Matte". De blev superglada! Det var dom verkligen värda. Pip var ÄNNU piggare idag och han åt upp ca 20 räkor, kalkonbitar och drack mängder av vatten, har aldrig sett något liknande :-) Han var dessutom riktigt kelig och pigg. När sköterskan kom följde han glatt med, verkar inte alls vara blyg längre. Sötisen.

Imorgon förmiddag blir det ett nytt besök, haha...personalen kanske blir trötta på oss. Får börja ta med oss lite presenter varje gång ;-) Hur som helst, vi gläds åt varje dag han blir piggare och så länge han kämpar och krigar så ska vi hjälpa honom allt vad vi kan!

Jobbar även imorgon, hoppas få massor av grejer uträttade. Har mycket att göra och ser fram emot det!

GLÖM INTE att vi inatt ska ställa om klockan till sommartid, vi ställer alltså fram klockan 1 timme

(tänk: "vi tar fram grillen, utemöblerna). Härligt det låter med sommartid. Ljusare kvällar är välkomna!

Njut av lördagkvällen & sommartiden!

Kram M

Torsdag 25 mars!

Oj vad dagarna går fort och vad denna vecka gått fort när man tänker efter, även om varje minut känns som en timme. Stackars er bloggläsare som bara får läsa om vår sjuka katt och inga roligheter. Men bloggen speglar ju vardagen, livet och tillvaron...och just nu är det så här den är.

Igår var det första jobbdagen på länge, roligt att vara tillbaka men jobbigt att fokusera på sälj och tävlingar. Jag klarade dagen bra med tanke på omständigheterna. På kvällen när jag kom hem så hade M tagit med Leo upp så nu har jag sällskap! :-)

Skönt att ha storebror här! Men vi saknar så klart lillskrutten massor. Tomt och konstigt med bara en kisse härhemma och tråkigt att ha en på sjukhus :-(

Igår pratade jag med en ny veterinär på djursjukhuset, hon sa att Pip hade gått på lådan själv och gjort både nr 1 och nr 2. Han hade ätit lite fisk och druckit vatten. Blodtrycket var aningen högt men inte jättehögt. Krea-värdet låg på ca 800, så det har fortsatt minskat. Minskat med mer än hälften.

Däremot så mår han ju inte bra och han har riktigt fula tänder som säkert gör ont (säkert en av anledningarna att han drar sig för att äta och dricka). Veterinären hade inte så stora hopp om hans tillstånd och tyckte väl att vi kunde fortsätta behandlingen några dagar till men hon tyckte också att det inte var ett fel beslut om vi lät honom somna in. Hon uppskattade att om vi ens lyckas få hem honom, så klarar han sig kanske inte utan dropp och hon uppkattade att han kanske max kunde leva några dagar till i så fall.

Tufft att höra, samtidigt som vi vet utgången på detta, det kommer ju att ske förr eller senare. MEN eftersom värden blir bättre, han har ätit lite själv och han kämpar på så vill vi ge han alla chanser som går. Så vi fortsätter...och tror och hoppas på honom.

Pratade just med sjukhuset idag igen, för att boka in en tid så att vi kan hälsa på honom! Ska dit i eftermiddag med svärmor.

Ska bli skönt att träffa honom. Sköterskorna och veterinären sa att han gått på lådan själv under natten och druckit men det hade varit desto svårare att få i honom mat. Han låg mest i hopkrupen i ett hörn. Veterinären tyckte även att han såg tröttare ut idag. Vilket inte låter så bra. Men de skulle ta nya prover och så tittar vi tillsammans på provsvaren när vi är på plats där.

Många verkar tycka att det är överdrivet och konstigt att man kan vara så ledsen över ett husdjur, många tycker att "det är ju bara en katt", men för alla som har husdjur som står en nära eller har haft vet precis hur det känns och hur mycket de betyder. Det är som en familjemedlem, bästa kompis, som ett barn.

Hittade det fina citatet ovan på Vimsa Dekor och tycker att det passar in riktigt bra.

Innan vi åker till sjukhuset så hade jag tänkt göra pappersarbete och lite jobb, men det är lite svårt att fokusera och få något gjort.

M har åkt till Sthlm på mässa idag, ser nog honom inte för än ikväll.

Håll tummarna för att det går bra på sjukhuset idag!

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

21.08 - Uppdatering från dagen

Måste ju uppdatera hur det gick på sjukhuset idag. Vi kom redan dit 12.30 och fick sätta oss i ett rum och vänta på Pip. Sen kom en sköterska bärande på han, inlindad i några filtar. Så himla söt, och såg direkt på honom att han var piggare!

Jag tyckte det var en helt annan katt som mötte oss idag, än i tisdags. Vilken skillnad. Det märktes verkligen att han blev glad att se oss! Han hade blivit lite mulligare om kroppen och ansiktet och pälsen såg mer glansig och hälsosam ut. Ögonen var piggare och han var mer närvarande och gosig. Trampdynorna och nosen kändes mer återfuktade. Gissa om det kändes lättande :-)

Träffade veterinären som sa att han ätit dåligt under natten och inte alls sett pigg ut i buren. Så hon kände imorse att det var dags att låta han somna in. Hade helst bytt veterinär till vår första, den här damen känns lite förhastad i sina handlingar.

Pips krea-värde hade sänkts till ca 700 så det fortsätter gå neråt, men är ju fortfarande tokhögt. Det måste ner mer.

De hade ställt fram en skål med fisk och räkor men han rörde den inte. Som tur var så hade jag tagit med en burk med handskalade räkor från gårdagen som jag försökte bjuda på i mindre bitar. Han blev som tokig i doften men kunde inte äta de pyttesmå bitarna utan högg in i hela räkan istället. Han fick i sig allihopa, säkert 8 st. Blev jätteglad men det syns att han har rejäla problem med att äta och tugga och käkarna knakade när han åt :-( Stackaren, men han är så duktig som försöker och har verkligen en vilja av stål. Han hade även fått blåsor i munnen, som säkert skaver och bidrar till matproblemet. Däremot upplevde jag att hans tänder såg friskare ut idag, kanske tack vare att sköterskorna sköljer munnen på honom regelbundet.

Något vatten fick vi inte i honom utan fick gnugga hans tänder med vatten och försöka droppa i några droppar i munnen på honom mellan varven. Inte jättepopulärt men välbehövligt.

Det märktes att han tydde sig till svärmor och de har verkligen något speciellt tillsammans. Underbart att se! Han gosade, kelade, kurrade och var allmänt nöjd med att vi var där. Han slappnade av och somnade i hennes knä. Trampade med tassarna i filten och det märktes att han kände sig riktigt trygg. Åh vad han trivdes.

Efter ett par timmar började han se törstig ut och trött, så när veterinären kom in så frågade vi om han behövde vätska men hon trodde bara han var trött och behövde sömn. Och med tanke på hur nöjd och lugn han såg ut så kunde vi inte riktigt slita oss, så vi stannade ett tag till, totalt var vi där i 3 timmar :-)

Svärmor utförde "healing" på lillskrutten och han sov så gott i hennes knä under tiden, precis som han brukar göra hemma :-) MYS! Det märktes att han kände igen det.

När veterinären kom tillbaka var hon alldeles chockad hur pigg, nöjd och glad han såg ut. Hon hade aldrig sett honom så och hon frågade till och med om vi ville ta med oss honom hem. Men där protesterade vi, kan inte ta med honom hem med de höga värdena och han kan ju knappt äta eller dricka på egen hand och han skulle inte klara sig länge utan dropp.

Förstå vilken skillnad på katten, på morgonen trött och ihopkurad i ett hörn och senare tokpigg, trygg och mysig.

Så de fortsätter med dropp och försöker få ner hans värden ett tag till, men visst tar det emot att veta att han inte kan äta och dricka ordentligt när han hela tiden tittar på skålarna och går fram till dem, men inte riktigt klarar av att smaka. Samtidigt som det skär i hjärtat att behöva lämna honom på sjukhuset gång på gång och återigen sätta honom i den där buren :-(

Denna gång fick jag sköterskan att ta in en extra filt så att han kan krypa under och gosa in sig i. Så som han alltid gör. Vi vet ju hur han är, vad han tycker om och hur han brukar göra. Tror det är viktigt att man försöker tillämpa det även på sjukhuset.

Önskar att vi kunde ha honom nära hela tiden tillsammans med dropp, det hade varit den ultimata kombinationen. Han behöver massor av närhet, kärlek och värme och det är verkligen inte så konstigt att han tappar livsgnistan och orken när han sitter instängd i en bur hela tiden. Även vi människor skulle ju känna oss nedstämda och ensamma av det.

Försökte få till ett besök imorgon igen, men fanns ingen möjlighet på kvällen så jag kan inte följa då jag jobbar :-( Däremot skickar jag M, svärfar och svärmor som får åka dit och umgås med honom. Ska även skicka med en större laddning handskalade räkor, lite leksaker och grejer som han känner igen hemifrån!

Det gäller att ta till vara på varje sekund och minut som han är pigg och glad över att vi finns där.

Min förhoppning är att han piggnar till lite till, vi får ta hem honom, om bara för några dagar så att han får vara i sin hemmiljö med oss alla in i det sista.

Lillprinsen. Vi tänker på dig, saknar dig & vill att du kommer hem snart.

Nu ska jag gosa med stora prinsen härhemma och sen ska vi vänta på M som snart kommer hem efter en heldag i Sthlm.